Igår kändes det nästan som att jag levde stenåldersliv, och nu syftar jag inte på kollektivtrafiken som inte fungerat optimalt de senaste dagarna... I tisdags morse råkade jag låsa in mina hemnycklar hemma hos mig. Äsch, inga problem. Jag ska ju sova hos Anders inatt och han har en nyckel hem till mig så, nemas problemas. På onsdag morgon vaknar jag hemma hos Anders, han åker först till skolan och jag åker en stund senare. Men fan, min nyckel hem till honom sitter ju på min nyckelknippa - som just nu är inlåst hemma hos mig. Kan inte låsa hans lägenhet. Ringer Anders, vi bestämmer att han ska springa ner till tunnelbanan vid Tekniska när mitt tåg åker förbi, och så ska han ge mig sin nyckel och efter min föreläsning åker jag hem till honom och låser dörren. Jag sitter på Saltsjöbanan och kommer på att fan, jag har ingen matlåda med mig och det är dan innan lön och jag har inga pengar. Vad ska jag äta? Jag kommer inte komma hem förrän tidigast 20 ikväll! Vad göra? Föra över pengar från sparkontot? Visst, men jag har varken dator eller bankdosa med mig. Ringa mamma och be henne föra över en slant? Visst, men jag har skitlite batteri i telefonen och jag måste spara det så att jag kan meddela Anders vilken tunnelbana jag kommer med. Sista utvägen - förnedra mig själv genom att be min pojkvän låna mig lite pengar? Bestämmer mig för det sista. Saltsjöbanan stannar i Nacka. Växelfel (surprise!), har man bråttom rekommenderar chauffören att man ska gå av och ta bussen. Panik. Ja jag har bråttom! Ska träffa min personliga tränare och har som sagt skitlite batteri i telefonen. Går av precis som typ resten av passagerarna, så det går trögt. Efter ett par minuter ropas det ut att växelfelet är fixat, så nu tänker tåget rulla. Sätter mig på tåget igen och tackar gud för att jag inte hann springa iväg till bussen. Kommer till Slussen, sätter mig på tunnelbanan och författar ett sms till Anders och säger att jag sitter på tåget i sista vagnen och...mobilen dör. Batteriet totalslut. Får panik. Vad ska jag göra? Tack vare att Anders för ett par veckor sen lärde mig ett fiffigt sätt att komma ihåg hans mobilnummer så kan jag det utantill, perfekt! Ber en kvinna mittemot mig att få låna hennes mobil, det får jag (dock under ständig övervakning). Blir skitstressad av att hon stirrar på mig så jag glömmer skriva vilken vagn jag sitter i och fråga om jag får låna pengar. Vid Tekniska går Anders på tåget! Det visar sig att hans lärare är fast i trafiken (surprise!) så föreläsningen är inställd. Bästaste pojkvännen ger mig sin matlåda och hemnyckel. Problemet är löst. Dags för träning. Efter träningen ropar receptionisten på gymmet på mig och säger att en Anders har ringt och vill att jag ska ringa upp. Han är hemma hos mig och vi bestämmer att han ska ta med mina nycklar när han ska jobba, så möter jag upp honom i Slussen mellan 15:20-15:40. Åker till Slussen, letar som fan efter Anders och de bussar han sagt att han ska köra. Hittar honom ingenstans. Ger efter en stund upp och åker hem till honom. Kommer på att han har en gammal mobil från Nepal nånstans, letar upp den och sätter i mitt simkort. Äntligen är jag kontaktbar! Ringer Anders och det visar sig att han fått köra ersättningsbuss till Norsborg istället. Låser hans dörr och åker och tränar igen. Efteråt åker jag hem. Anders är inte där än. Jag har inga nycklar och får stå utanför och vänta. Ringer Anders och han står och väntar på en buss som är försenad (surprise!). Vi bestämmer att vi behöver nåt att äta. Jag går till Konsum, men just det, jag har ju inga pengar. Vi bestämmer att jag plockar ihop varorna så kommer Anders och betalar. Klockan är kvart i nio. Konsum stänger nio. Anders buss är sen. Tiden går, jag får be personalen på Konsum att snälla snälla hålla öppet lite till min pojkvän kommer när som helst! Det gör han. Vi handlar. Lagar mat. Äter. Däckar som två klubbade sälar i sängen.
Hur FAN klarade dom sig förr utan mobiler och datorer och internet? Ärligt talat?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar