So-Called Chaos

Imorgon åker jag och busschauffören till Göteborg! Och en weekend i Götet kunde verkligen inte varit mer lämpligt. Jag är så TRÖTT!

Den här terminen pluggar jag 45hp (dvs. 150%). Det gjorde jag förra hösten också, fast då läste jag 30hp + 7,5hp + 7,5hp. Nu läser jag 30 hp + 15hp. Det var visst en jävla skillnad det, min "lilla" 15-kurs är liksom en riktig kurs, och jag har minst lika mycket att göra i den som i min stora kurs (om inte mer!). Visst det funkar väl att plugga så, men det är nog lättare om man typ är arbetslös, singel och bor i en stad där man inte känner nån och med andra ord inte har så mycket mer att göra än att just plugga. För satan vad jobbigt det är just nu. Ständigt stress och "borde plugga mer mer mer!"-ångest. Ibland brukar jag plåga mig själv med att tänka på hur det hade varit om jag inte läst 15-kursen...gud så lugnt och härligt det hade varit! Fast, 15-kursen är faktiskt en av de mest intressanta kurserna jag läst, så jag ångrar inget. Det här dubbelpluggande pågår ju faktiskt bara en månad till. I can do it! I can!

Så i Göteborg ska jag verkligen göra mitt yttersta för att vara ledig och släppa alla to-do's som väntar hemma. Bara njuta, träffa mina fina Psyk-vänner och visa Anders Göteborg! Åhh vad jag längtar!

Ah, fick precis veta att föreläsningen imorgon bitti klockan fucking åtta noll noll är inställd. Sing halleluja!

Dagens citat

Anders (till Sara) - Du är så rolig. Du är som en hundvalp som upptäcker sig själv i spegeln.

Skämskudde fram, tack!

Måste bara berätta nåt som jag tycker är så sjukt pinsamt! Jag var och åt lunch med Anders på KTH idag. Då träffade vi på en kompis till honom som jag träffat några gånger, vi kan kalla honom N, han ser mig och säger "heeej Sara!" och jag svarar så klart "heeej!" tillbaka. Ett par minuter senare när jag och Anders satt oss för att äta, så frågar Anders mig "varför hälsade du inte på N för?" och jag svarar att what, det gjorde jag ju! Det visade sig att Anders bara inte hört att jag sa hej (vilket i sig är lite konstigt i och med att det var inget pip-hej, jag sa det rätt så högt, men skitsamma), ja och sen var det bra med det. För Anders alltså. Inte för mig.

Alltså jag vet inte hur det är med er men för mig känns verkligen som att jag ska dö skämsdöden när jag tänker på att Anders gick runt i typ två minuter och trodde att jag inte hade hälsat på en av hans vänner som högt och tydligt hade hälsat på mig. Han måste ju i två minuter tyckt att jag var värsta bitchen och typ världens otrevligaste brud som bara ignorerar folk och typ "talk to the hand!". Alltså åhhh jag sitter här typ högröd i ansiktet och typ vrider mig på stolen av skam bara av att tänka på det. Det spelar liksom ingen roll att Anders nu vet att jag hälsade, de två minuterna när han trodde att jag inte hälsade går ju liksom inte att göra ogjorda.

Vad känner ni? Tycker ni att jag är ett miffo eller kan ni förstå hur extremt pinsamt jag tycker det är?

Word!

Ofta när jag sitter vid datorn och skriver saker som har med skolan att göra; inlämningar, hemtentor, uppsatser och allt vad det är, så blir det massa gröna streck under texten. Det är nämligen så att Word vill informera mig om att en massa ord jag använder kan uppfattas som "byråkratiska", "ålderdomliga" eller "invecklade".

Tar jag åt mig och ser till att genast ändra texten? Nää! Måste säga att det känns jäkligt bra att Word protesterar. Jag känner mig liksom så smart och akademisk, lite snäppet över den typiska Word-användaren.

Om jag är en tönt och ni resten av året har min tillåtelse att kalla mig för tönt-Sara? Jajjemän!

Värsta bästa helgen

Igår fyllde min älskade pappa 50 år! På dagen var vi på favoriten Bullandö krog och åt lunch. Det var jag, mamma, pappa, Anders, mormor, morfar, farmor och farmors moster. Jättemysigt och hur härligt som helst att umgås med släkten.

På kvällen sen var det dags för fest i en festlokal här i Gustavsberg. På nåt vänster blev jag någon sorts värdinna/konferencier och hela veckan har jag kämpat på med bordsplacering och frågesport ("Christerkunskap"), och det blev så himla lyckat! Folk verkade uppskatta det och jag fick så mycket beröm, fina ord och applåder. Tror det var precis vad jag behövde, lite egoboost. Det har varit mycket negativt runt mig på senaste tiden känner jag... Hur som helst, en fantastiskt lyckad fest blev det och när jag gick och la mig inatt så kände jag mig väldigt...glad!

Imorse vaknade jag innan klockan åtta, och gick då upp och kokade kaffe och la mig i soffan för att titta på Råttatouille. Det var ju lite halvlyckat eftersom jag somnade typ direkt och vaknade till den där störande melodin som brukar spelas när filmen är slut och man kommit tillbaka till menyvalet på dvd'n. Oh well. Nu sitter jag och äter resterna från våran våffelfrukost och väntar på att Anders ska bli redo så att vi kan ta på oss hatten och klackskorna och gå till vallokalen och utföra vår medborgerliga skyldighet och rättighet.

Resten av dagen hade jag tänkt skulle få ett mjukisbralla-tema, så det blir tacos, film och slapp i soffan. Värsta bästa helgen!

Ett alternativ till fredags-tacos

Just nu sitter jag och äter middag med en lycklig pojkvän. Han har fått experimentera med matlagningen, något han säger att han inte gjort särskilt många gånger sen han och jag blev tillsammans. Men idag så, idag gick vi bananas.

Låt mig presentera våran fredagsmiddag:

Wokad pyttipanna med majs, burkchampinjoner och ärtor. Samt köttbullar (såna där som köps frysta), stekt ägg, Jensen's favoritsås och röda vinbärsgelé. Till detta serveras ett glas mjölk och dokusåpa på web-tv.

Gött hörrni. Hoppas ni har en fantastisk fredag!

Gårdagens citat

Emma - Igår såg jag en älgbäbis och den var så söt! Den såg ut som en älg, fast liten.

No shit honey?! ;)

Ibland blir det roligt när man slinter på tangenterna

Sitter och fnissar för mig själv åt en Facebookväns statusuppdatering:

"Plockade svamp i skogen igår, fick hem en hel krog full!"

Hihi hoho...

Jag förstår nu

Ibland kan jag skämmas lite över att det tog så lång tid för mig att fatta det här med träning. Jag trodde att man tränade av fåfänga och för att visa upp sig (hatar sånt) och att den här lyckokänslan som alla pratar om, att den var fullständigt subjektiv. Att man blev lycklig för att "åhh nu har jag rört på mig, precis som man ska, åh vad duktig jag är nu kommer jag bli snygg!"

Men det är ju inte så, det är ju inte därför man tränar (eller det finns väl vissa som gör det, och dom föraktar jag). Lyckokänslan kommer ju inifrån. Jag hade inte förstått det förut. Det händer ju liksom saker inuti kroppen som gör att man blir glad, och det händer varenda gång man rör på sig! Oavsett om man tyckte att träningen var pest och pina eller om det var tokroligt.

Jag har de senaste dagarna känt mig märkligt deppig. Inte riktigt vetat varför men en olustig känsla har suttit i och tyngt ner mig. Igår när jag gick och la mig började jag plötsligt storgråta utan att alls fatta varför. Ganska frustrerande, särskilt för Anders som förstod ännu mindre än vad jag gjorde. Idag var jag och tränade, och det var så skönt. Som om de där jobbiga deppkänslorna sakta rann av mig. Inte som nån mirakelmetod förstås men efteråt kände jag mig så mycket mer tillfreds, rent utav glad. Och det är ju därför man tränar, för att man oavsett om man vill eller inte blir glad.

Det har ju varit mycket snack om att läkare borde kunna skriva ut motion som "medicin" mot vissa sjukdomar, såsom lättare depressioner. Men jag vet inte om de gör det, vet ni? I vilket fall så borde dom göra det. Jag tror det skulle hjälpa många. Rättare sagt, jag är ganska övertygad.

Eller förresten, får jag ändra den första meningen jag skrev i det här inlägget? Jag skäms inte alls, jag är bara jäkligt glad att jag förstår nu!

If you're looking for love, get a heart made of steel 'cause you know that love kills

Det första jag gjorde när jag vaknat imorse var att sätta på datorn och köpa Robyns nya album Body Talk Pt.2 på Itunes Store. Det släpptes idag och gud vad jag har längtat! Under sommaren har jag näst intill lyssnat sönder det tidigare albumet (Body Talk Pt.1 som släpptes i våras, hon ska släppa tre album i år!), och eftersom det albumet är så fantastiskt så hade jag enorma förväntningar på part 2. Självklart infriades dem, Robyn är fan i mig ett geni. Låten "Love kills" har jag lyssnat på kanske hundrafemtiotusen gånger idag. Så så så bra.

Så dagens läxa blir att surfa in på Spotify och lyssna på Robyns Body Talk, om ni inte redan gjort det! Do do do it! You'll fall in love!

...och om ni fortfarande är skeptiska så säger jag bara:

And I never was smart with love
I let the bad ones in and the good ones go
But I'm gonna love you like I've never been hurt before
I'm gonna love you like I'm indestructible
Your love is ultimate
Not again it's taking over
This is hardcore
And I'm indestructible

Låten heter Indestructible och lyssna på egen risk, en låt med mer känsla i har jag inte hört många gånger. Rys ut i fingertopparna!

Trutt i huvve

Som jag har längtat efter denna söndag!

Den här veckan har jag börjat skolan "på riktigt", med allt vad det innebär. Ny kurs, nya lärare, ny litteratur, ny information, nya lokaler och inte minst nya kurskamrater. Sånt tar på krafterna, ja ni vet väl hur det är! Man är liksom helt slut om kvällarna.

Jajjemänsan och utöver detta så har jag jobbat tokmycket! Typ jobbat, varit i skolan och så hem en snabbis och duscha och byta kläder och så jobba, skola, jobba... Bah! Har jobbat hela helgen också och jävlar i min lilla låda vad glad jag är att jobbveckan är över nu! Jag ska sova så skönt inatt!

Imorrn är jag ledig från skolan så imorrn är det helg. Min helg. Det ska jag fira med ett mycket välbehövligt frisörbesök. Ny hårfärg kanske?

(Åhh Anders visade precis en bild han tagit på mig när jag sover! Åhh vad faan är poängen med att sova med öppen mun?!)

Nej hörrni, spretigt inlägg det här. Nu ska jag typ...hm, olja in matbordet?