Emma

Jag vet inte om jag någonsin skrivit ett inlägg som handlar helt och hållet om Emma, så det är väl verkligen på tiden!

När jag tänker på Emma så tänker jag ofta på henne som en av mina gymnasiekompisar, men det är ju faktiskt helt fel. Emma är ju faktiskt en av dom som jag fortfarande umgås med som jag kännt längst. Vi lärde känna varandra för snart 20 år sen (Shit! Emma, borde vi fira det eller?!), när vi var fem år och jag började på samma dagis som Emma. Jag tror inte att vi umgicks så tajt då, men ja vi var ju liksom flickor i samma ålder på ett ganska litet dagis så vi kände ju till varandra i alla fall.

När vi började skolan så hamnade vi i olika klasser, jag i bästa klassen 1-2 C och Emma i sämsta klassen 1-2 B (helt opartisk javisst!), så vi umgicks inte så mycket då heller. Men, en sommardag skulle jag, min bror och mamma iväg och bada tillsammans med några vänner. Någon hade hört talas om en strand som skulle vara bra och barnvänlig och det visade sig vara stranden precis där Emma bor. Jag och Emma var ju absolut inte kompisar men vi kände igen varandra och våra mammor kände igen varandra. Den dagen slutade med att jag stannade kvar hemma hos Emma när mamma och bror åkte hem. På kvällen var vi med Emmas föräldrar på restaurang i stan och jag vet inte men jag tror att jag och Emma ville leka vuxna, för jag minns att vi satte på oss klänningar (jag fick låna av Emma) och handväskor och klackskor typ. Så himla roligt! På natten sov jag över hos Emma.

Eftersom vi fortfarande inte gick i samma klass så umgicks vi fortfarande inte i skolan trots att vi haft så roligt tillsammans. Men en dag, och här tror jag att jag minns fel för det jag minns är så himla konstigt, så fick jag en present av Emma. Det jag minns är att Emma satt ensam på en bänk utanför gympasalen med en kartong i famnen. Jag gick fram till Emma och det visade sig att kartongen var till mig och i kartongen låg det en massa småprylar. Bland annat ett (ja, ett) stooort guldfärgat örhänge. Ett sånt som som Jasmine i Aladdin-filmen har, tänkte jag.

När vi började femman så slogs våra klasser ihop. När det var dags för utvecklingssamtal så hade jag och Emma fått tid samma kväll. Emma och hennes mamma satt i klassrummet och väntade på deras tur, och det gjorde även jag och min mamma. Jag minns att jag så jättejättejättemycket hoppades att Emma skulle fråga om jag ville leka med henne nån dag efter skolan. Plötsligt kom Emma fram till mig, jajaja tänkte jag! Hon frågade om jag ville spela nåt spel på hennes Gameboy. Fail!

Men nån gång efter det så tror jag att jag och Emma började umgås i skolan. Dessutom hade hon häst och jag gick privatlektioner i ridning hos Emma (ja det var Emma som var ridlärare alltså). Vi hade till och med gjort en läx-bok där Emma gav mig lite läxor, typ "rita en sadel", haha!

Sen i högstadiet umgicks vi lite till och från. Ibland var vi nästan bästisar och ibland hatade vi varandra. Ja men ni vet ju hur det är i högstadiet, det är ju så obligatoriskt att man ska hata alla någon period att det nästan står med i läroplanen.

I gymnasiet började vi olika skolor. Hur skulle detta gå? Vi hade ju faktiskt haft varandra på nära håll sen vi var fem! Ja givetvis gick det inte alls, efter några veckor bytte Emma skola och hamnade i min (ja nu är det ju inte säkert att det var för min skull hon bytte, men jag väljer att tolka det så...hehe). Inte heller i gymnasiet umgicks vi särskilt mycket. Lite i perioder där med, i vissa kurser och så.

När man slutar gymnasiet så är det väldigt lätt hänt, som ni vet, att man tappar kontakten med sina kompisar. Men Emma är en av få som jag idag har kontakt med. Det vore kanske lätt att säga att det beror på att vi bor relativt nära varandra, men faktum är att det är under väldigt kort period efter gymnasiet som vi gjort det.

Så hur ska jag knyta ihop det här då? Man kan väl sammanfatta det med att Emma och jag har varit nära varandra under väldigt lång tid och även om vi under många perioder inte umgåtts alls så har vi alltid hittat tillbaka till varandra. Det tycker jag är roligt, och tyder på att jag gillar Emma och att hon är viktig för mig. Så knyter vi ihop det tycker jag.

(Emma - förutom att du fick ett helt inlägg nu så blev du dessutom inlägg nummer 100, woho!)