Det sämsta med att studera vid Stockholms universitet

Ja det kan tyckas vara en rätt obetydlig grej i sammanhanget men det sämsta med att studera vid Stockholms universitet är fan i mig gångvägen från tunnelbanan och upp till själva universitetsbyggnaderna. Där står det nämligen ALLTID någon form av försäljare som så hemsktjättejätteväldigt gärna vill att just DU ska lyssna på vad de har att säga.

Precis när höstterminen började var det SATS som stod där och ville värva medlemmar, sen strax innan valet så tog en massa partier över och ville sno åt sig en pratstund. Nu idag är det Greenpeace som står där och får oss alla att känna oss som vidriga människor som inte ville stötta dom ens med "en ynka femtiolapp i månaden".

Den här gångvägen är dessutom ganska smal så det går liksom inte att värja sig. Bästa sättet är att se jävligt upptagen ut (även om vissa försäljare inte bryr sig ett skit om det) eller ännu bättre är att se till att hamna i en klunga med massa människor, då får dom det jobbigt dom jävlarna. Går man helt ensam får man nästan skylla sig själv om man blir haffad...och idag gick jag där helt solo. Bajs.

Jag försökte verkligen alla knep; titta åt ett annat håll, öka takten, se upptagen ut, säga att jag inte har tid, att jag har bråttom, min telefon hörde till och med mina böner och började otroligt nog ringa men nej den jäkeln gav sig inte! Han liksom småsprang efter mig på gångvägen och drog sin monolog om miljöförstöring, utrotade fiskar och skövlad regnskog. Satan! Jag är liksom stenhård i min princip att inte inte inte köpa någonting av en sån här försäljare. Vill jag stödja någon förening eller köpa ett abonnemang eller whatever så vill göra det när jag vill. Inte när någon annan vill. Men fan vad svårt det är när man "tillåtit" nån att dra sin monolog, man vill liksom nästan stödköpa för att han var så duktig och kom ihåg allt utantill utan att behöva snegla på sitt manus. Jag var ungefär ett andetag ifrån att säga "men okej då, femtio spänn i månaden kan du väl få!", innan jag insåg att om jag skulle säga så, så skulle det vara endast för att jag tycker det är så jobbigt att säga nej. Så då sa jag nej. Nej nej nej jag vill inte. Jag är ledsen. Förlåt.

Jävla försäljare, lyckas få mig att få dåligt samvete på det där viset.

Men ärligt hörrni, vad tycker ni om såna här försäljare? Är det inte alltid jobbigt? Eller har ni nångång uppskattat det? Himla otacksamt yrke liksom...