Förmågan att kunna erkänna sina fel och brister. Människor som ständigt kör med bortförklaringar och skyller misslyckanden på andra går fetbort. Hurra för människor som kan säga "du hade rätt" eller "jag ber om ursäkt, jag betedde mig illa".
Förmågan att kunna känna genuin glädje över andras lycka och framgång. Bitterhet och surerier är så töntigt, och visst kan det vara svårt att känna genuin glädje när ens bästa vän fått ett drömjobb med snuskigt hög lögn, när man själv blivit uppsagd från sin timanställning på McDonalds. Men då ska man åtminstone kunna vara storsint nog att säga "jag är glad för din skull, men helvetes jävla skitfan vad avundsjuk jag är!".
Förmågan att ha drivet att ändra på saker som inte känns bra. Det är så oerhört jobbigt med människor som går runt och klagar på sitt jobb/partner/vikt/krämpor/livssituation utan att göra nåt åt det. Inget blir bättre av gnäll. Jag har en liten citatbok (okej då, ett word-dokument) där jag skriver ner kloka citat jag gillar. En nykomling på listan, som också kommit att bli en liten favorit, är något som Albert Einstein lär ha sagt: The definition of insanity is doing the same thing over and over again and expecting different results. Så sant, heja Einstein!
...och när jag säger att jag värdesätter dessa egenskaper högt, så menar jag verkligen att jag värdesätter dem högt. Om jag tar en titt på de personer som jag räknar som mina bästa vänner, så har dem alla dessa egenskaper i sig. That's part of why I love you!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar