Hemmagjorda julklappar, del 1

Nu såhär post-julafton när alla julklappar är öppnade så kan jag äntligen visa de hemmagjorda julklappar som låg under våran gran.

Först ut är ett överkast i lapptäckesmodell som jag sydde till mamma och pappa. Jag tror jag började med det i slutet av sommaren, så det har tagit sin lilla tid. Men fasen vad roligt det är att sy lapptäcken!

Jag har ansträngt mig väldigt noga för att lapparna ska hamna kant i kant med jämna rutor, och det lönar sig verkligen när man ser slutresultatet! Men nu dröjer det nog innan jag gör ett så här stort lapptäcke igen, för det här med att få vadden och bakstycket på plats...gnnnn! Bita sig i tungan är vad man får göra.

Överkastet är ca 260x260 cm och jag har använt mig av 36 lappar från fem olika bomullstyger. Täcket är vadderat med vanlig vadd. 

 Jag är mycket nöjd och stolt över mig själv! Mamma och pappa också...

Det känns precis som att vara kär

Jag vet inte när jag och Anders började prata om att köpa hus första gången. Längesen är det i alla fall. Det senaste året, sen vi la ut lägenheten till försäljning, har pratet varit väldigt intensivt och visningarna väldigt många. Jösses vad många visningar vi gått på. Men trots det har vi inte hittat det där perfekta huset. Alltid har det varit något. Och har det inte varit något uppenbart som "för slitet", "för litet" eller "för dyrt" så har det varit "det där andra". Det där som man inte kan sätta fingret på, det där som bara kan beskrivas som att "det känns fel". För tusan vad det här husletandet har varit förenat med ångest. Hus som gett ångest, bostadsområden som gett ångest, ja hela grejen med att påbörja det här stora husäventyret har stundvis varit ångest.

Men inte den här gången. Den här gången, med det här huset, känns allt så bra. Det känns precis som att vara kär. Jag och Anders var ute vid vårat (snart!) hus igår, och jag sa det till Anders i bilen att "var fan är min ångest? Inte för att jag på något sätt vill ha den här, men var är den?". Men det är väl som med allt. När man hittar rätt så är det rätt och då finns det inga tvivel. När vi har drömt om var vi helst skulle vilja bo så har detta område varit ett av dom. På den gatan där vårat hus ligger har vi tidigare varit och tittat på två andra hus, så vi har ju uppenbart dragits ditåt. Så jag börjar tro på det här med tredje gången gillt.

Så nu börjar det riktiga äventyret. Renoverandet. Inredandet. Att skapa vårat första från grunden gemensamma hem. Det ska bli fantastiskt. Och jag känner mig så lugn! Så märkligt men härligt lugn! Jag känner ingen stress över att vi måste bli klara nu nu nu eller att allt måste vara tipp topp på en gång. Vi tar det i vår takt. Fan vad kul det här ska bli.

Vad sägs om att få följa renoveringen här i bloggen?


Här kommer de allra första bilderna inifrån huset. Och de allra första bilderna som tagits på oss inne i huset!

Här spexas det i det rum som kommer bli vårat matrum.

Anders i trappan upp till vardagsrummet.

Ett alldeles nytt år

Egentligen är jag inget stort fan av nyårsaftnar. Jag skulle inte ha några som helst problem med att stanna hemma i mjukisbrallor och äta mackor till middag. Ska jag vara helt ärlig så var det det jag var mest sugen på att göra igår också. Stanna hemma, alltså.

Men jag är så glad att vi pallrade oss iväg, jag och Anders, och firade in det nya året med några av världens bästa människor! Och även om jag har lite blandade känslor inför nyårsfirande, så är det nåt magiskt med att tillsammans med sina vänner räkna ner dom där sista sekunderna av det gamla året, och sen kramas de första sekunderna av det nya. Då pirrar det faktiskt i magen, det måste jag säga.




 

Hjärta.

Ja, och nu är det ett nytt år. Ett välkommet sådant. Jag har så otroligt mycket att se fram emot det här året, och det känns fantastiskt! Nu börjar äventyren.



...och ett äventyr är lite extra stort...

Dagens middagstips

Jag bara måste tipsa er om en så himla god och framförallt ENKEL morotssoppa som jag gjorde nyss (och sitter och sörplar på NU)!

Hacka två gula lökar och fräs i lite smör i en kastrull. Skala och skiva ett halvt kilo morötter. Stoppa ner morötter, 8 dl vatten och två grönsaksbuljongtärningar i kastrullen tillsammans med löken. Låt koka i en kvart. Mixa soppan till önskad konsistens med en stavmixer direkt i kastrullen. Häll i 2,5 dl matlagningsgrädde. Koka upp. Klar!

Drygt en halvtimmes arbete och du har en supergod soppa!

(I receptet, som jag hittade på nätet, serverade de soppan tillsammans med keso smaksatt med ingefära.  Jag valde två ostmackor istället. Gött.)

Adventspyssel

Sedan 2006 har jag haft som tradition att köpa mig en liten prydnadstomte varje jul. Det har med andra ord blivit några tomtar nu och jag har sen förra julen haft en idé om att jag ska fixa någon form av hem till dem.

Häromdan klippte och klistrade jag ihop ett litet tittskåp, där tomtarna får bo!



Bild tagen i motljus, därav dålig kvalitet...

 

Den första tomten fick jag som sagt 2006, då var mamma och pappa på julmarknad i Sandhamn och köpte tomten som sitter på en snöboll (våning två) till mig. Året därpå, 2007, hittade jag en tomte i samma stil på Gamla stans julmarknad. Sen var samlandet igång, och det är alltid i samma bod på Gamla stans julmarknad jag köper dem. I lördags flyttade årets tomte (hen som gungar) in i tittskåpet. Mycket nöjd!

(Om det är nån nu som uppmärksammat att jag om jag samlat sedan 2006 borde ha sju tomtar men har åtta, så vill jag meddela att jag av någon anledning som jag inte minns köpte två tomtar 2010.)

Här är en bild på hela mitt adventsfönster, förresten. Och för att inte tala om utsikten! Helt otroligt vad vackert det är med solsken och snötyngda trädgrenar. Får man några såna dagar under vintern så står jag lätt ut med kylan och mörkret.

En magisk stund

Jag var så trött när jag kom hem idag. Anders var på bio. Jag hade ingen energi till att laga mat. Men lyckades fixa supergod mat ändå. Värmde färdigkokt pasta jag hade i kylskåpet. En klick pesto. En klick creme fraiche. En klick majonnäs. Några skivor lufttorkad skinka som blev över i måndags. En tomat. Jag hade fått en bra tidning med posten och satte mig vid köksbordet och åt min mat och läste tidningen. Kolsvart ute och bara en ensam lampa som lyste i köket. I rummet intill spelade Anders pappa gitarr och sjöng sina fina, lugna och lite vemodiga sånger. Musik som fick hela min kropp, inifrån och ut, att bli alldeles lugn, trygg och harmonisk.

En magisk stund, en alldeles vanlig onsdag.

Det enda som fattas mig just nu är att träffa mina fina vänner, och gärna också en massage till min stela nacke och skulderblad - och tänk, jag ska få bägge delarna redan på fredag!

Ja, just nu mår jag faktiskt väldigt bra.

Och så några tända ljus.

Rapport från en Nacka-bo

Först och främst måste jag säga att jag är väldigt glad över att jag sitter och skriver på det här inlägget just nu. För det måste betyda att jag lyckats uppnå någon form av sinnesro och någon slags ordning i det här flyttkaoset.

För jag (och Anders) har alltså flyttat. Och det är ju roligt, det tycker jag faktiskt att det är. Men det är svårt när man ska försöka göra det samtidigt som man ska sköta sitt vanliga liv. Men jag tror jag börjar komma ikapp nu. Eller snarare, jag börjar förstå att allt inte måste fixas nu nu nu. Man får ta en tupplur, lägga sig i soffan en stund, ta en promenad eller fika med en vän fastän hemmet är i en enda röra och huvudet är så fullt att överlappande to-do-listor att man får huvudvärk. Fan vad viktigt det är med vila. Och vad viktigt det är att känna sig stolt och glad och ge sig själv en klapp på axeln för varenda liten grej man lyckats med. Inte bara ta itu med nästa grej och sucka över antalet to-do´s som återstår.

Ja ni hör ju. Jag lär mig.

Hur som helst, det är lite rörigt inom och runt omkring mig. Men på det stora hela har vi det bra! Vi har diskmaskin liksom! Och ett sovrum! Med en dubbelsäng! Åh som jag älskar våran säng. Där har jag sannerligen lyckats finna ro.



Våran sovplats.