Liselott blommar!

I förra inlägget om Liselott visade jag er att hon fått knoppar. Sedan dess har knopparna växt mer och mer för varje dag, och de senaste dagarna har en av knopparna varit så stor att den sett ut att brista. Så,  igår morse såg jag att blomman slagit ut! Åh fina Liselott!

Svårare är det inte!

Dagens visdomsord från min handledare:

"Jag  läste nånstans en gång att när man skriver en uppsats så börjar man med att berätta vad man ska göra, sen berättar man att man gjorde det, och sen berättar man vad man gjorde"

...och det kan väl inte vara så svårt?!

Komplex och sånt

Idag halkade jag in på ett blogginlägg som Amanda Schulman skrivit. Hon berättade att när hon var liten så tyckte hon inte om sin stora näsa, men hennes mamma hade sagt att när hon blir stor, då kommer hon vara stolt över den. Mycket riktigt, idag är hon stolt och konstaterar att det ofta är så; det fula blir det finaste man har.

Jag skulle verkligen vilja skriva under på det.

När jag var yngre hatade jag också min näsa. Inte för att den var stor, utan för att den är böjd. Som en näbb. Eller häxnäsa. Jag minns att jag då och då satt och tryckte nästippen uppåt, i förhoppning om att den skulle stanna där. Jag hatade att bli fotograferad i profil. Jag tyckte inte ens om att bli betraktad i profil, en obehagskänsla spred sig i hela kroppen.

Ja och nu fyller jag 25 om knappt två veckor och kan ärligt säga att jag älskar min böjda häxsnok. Det är absolut inte nån acceptansgrej, att jag accepterat att den ser ut som den gör och därför känns det inte jobbigt längre. Nä, jag skulle inte byta ut den mot nån näsa i världen, jag skulle inte fixa till den ens om det var gratis, smärtfritt, gick snabbt och var världens mest simpla operation. Jag älskar min näsa. Den är jag och den är min.

Det är häftigt tycker jag. Att det där man hatade hos sig själv förut, älskar man några år senare. Tänk om man kunde det förmedla det till en endaste osäker tonåring. Vad glad man skulle bli då.

Mugg eller kopp?

Idag läste jag i en tidning att om man är van att dricka kaffe ur kopp, så kan det kännas onormalt att plötsligt börja dricka ur mugg. Det är ju ett ganska ointressant och menlöst uttalande måste jag säga, inte uppseendeväckande nånstans. Men skit i det, det är inte det jag vill diskutera här. För skrapar vi lite på ytan här så hittar man något väldigt spännande. Jag började nämligen fundera; vad tusan är skillnaden mellan en kopp och en mugg? Jag kan ärligt talat inte inte komma på någon regel som gäller undantagslöst.

Så nu tänkte jag att vi ska leka en liten lek här. Jag har rotat i mitt köksskåp och tagit fram tolv styckan föremål. Eran uppgift är berätta för mig vilka ni skulle kalla koppar och vilka ni kallar muggar. Shoot!

1. Vit   2. Rosa   3. Brun

4. Röd   5. Blå   6. Svart

7. Blommig   8. Stor svart   9. Fruxo

10. Blåvit   11. Harrods   12. Liten röd

Oerhört ambitiöst inlägg, jag vet. Så jag blir sjukt besviken om ni inte engagerar er! ;)

Liselott den fina!

Ja nu blir det ännu ett inlägg om Liselott här. Jag måste bara visa en sak som jag fick syn på igårkväll!



KNOPPAR!



Liselott på äventyr!

Idag har Liselott varit med om något alldeles särskilt! Hennes husse Anders ska sälja sin lägenhet, och idag var det dags för fotografering av lyan. Då hyresgästen som just nu bor i lägenheten inte har några växter, vilket brukar ge det lilla extra på bilderna, så fick Liselott ställa upp med all sin prakt! Det gjorde hon så gärna, den lilla linslusen!



Först fick hon åka bil, spännande! Men tryggt att sitta i mattes famn.
Ser ni förresten hur stor hon blivit sen ni såg henne sist? För mindre än två veckor sen!



Här står hon, fina tjejen!
Hennes fönsterbrädekompis hemifrån, till höger i bild, fick också följa med. Skönt att vara två!

När bilderna kommer ut på Hemnet ska ni få se hur det blev. Liselott vill gärna ha feedback på hur hon sköter sig som fotomodell!

Ursäkta röran, jag flyttar

Nu när jag är mitt uppe i min c-uppsats så har jag kommit på en sak. Att skriva uppsats är precis som att flytta.

Innan man flyttar måste man packa ner allt man vill ha med sig till nya bostaden = Innan man börjar med sin uppsats måste man samla ihop allt material man vill använda; böcker, artiklar, data etc.

När man ska bära in alla flyttkartonger från flyttbilen till nya bostaden tänker man "Shit vad mycket prylar! Hur fan ska jag organisera det här?" = När man samlat in sitt material och sitter med det framför sig tänker man "Jävlar...var fan ska jag börja nånstans?".

Man börjar med att organisera på det mest grundläggande sättet man kan komma på; ställer kartongen med köksprylar i köket, kartongen med kläder i garderoben, kartongen med böcker i vardagsrummet etc. = Man sätter upp rubriker. Skriver kanske "Metod" och plitar ner några stödord. Försöker få nån sorts överblick över uppsatsen.

Det är dags att packa upp kartongerna. De står på golvet och man vill bara bli av med dom så att man kan röra sig fritt. Man är inte så noga med att det ska bli snyggt och exaskt som man vill ha det. Så man slänger upp böckerna i bokhyllan lite slarvigt, ställer upp tallrikarna i köksskåpet och tänker "jag kan organisera det lite mer ordentligt sen, det viktiga är att jag får undan kartongerna" = Man skriver ner det huvudsakliga resultaten från en artikel, skriver i metoddelen hur man gick till väga, skriver ner nåt snabbt resultat. Man är inte så noga med formuleringar och ordval, tänker att "Jag finputsar det där sen, det viktiga är att jag får det nedskrivet".

Kartongerna är upplockade och man går runt i sitt nya hem och tänker "Se på fan, det kan nog blir bra det här! Fast den här byrån passade inte alls här, och köksbordet ska nog stå lite mer till vänster...". Och så har man den där obligatoriska kartongen med prylar man inte har en susning om vad man ska göra av. Ska jag ens spara det?  = Man läser igenom det man skrivit hittills. Märker att ett stycke borde hamna lite högre upp. Att det fattas nåt mellan femte och sjätte stycket. Sen har man ju ett par artiklar man inte använt sig av än.  Man får läsa igenom dem igen, är de ens nåt att ha?

Nu är det dags att ordna upp det här. Nu ställer man böckerna upp i bokhyllan istället för att låta dem ligga i travar. Man sätter upp tavlor. Försöker komma underfund med vilket av köksskåpen man egentligen vill ha som skafferi. = Dags att finputsa språket. Byta ut ord som överanvänds. Göra snygga formuleringar med akademiskt språk. Lägga till och ta bort. Få texten att flyta.

Efter en lång tids fixande börjar man känna att ens nya bostad också börjar se ut som ett hem. Man kanske tar en sväng med dammsugaren. Sticker iväg och slänger en massa IKEA-kartonger och annat skräp. Tar en dusch och lägger sig i sin nybäddade säng och tänker "Yes, I made it!" = Allt slit börjar likna en uppsats. Man korrekturläser, raderar onödiga ord. Ser att det fattas en punkt här och där som man lägger till. Sen tar man en dusch och lägger sig i sin nybäddade säng och tänker "Yes, I made it!".

Äntligen! Flytten är avklarad. Snart kommer mina vänner för att inspektera hur jag bor. Kanske köper man ne bukett tulpaner och ställer på köksbordet som pricken över i:et = Äntligen! Uppsatsen är färdig. Snart ska uppsatsen lämnas in. Man läser igenom den en sista gång. Allt finns där; allt från försättsblad till referenslista. Man trycker på print, och där är den: uppsatsen!



Fan vad nöjd jag blev med den här liknelsen då... Just nu befinner jag mig i stadiet som är ganska lätt att hamna i; kartongerna är inte riktigt uppackade ännu, men ändå håller man på och viker in kläderna i garderoben det allra finaste man kan . Kanske inte prio ett, men det måste ju göras nångång...

Åh vad härligt det skas bli att köpa tulpaner förresten!