Ursäkta röran, jag flyttar

Nu när jag är mitt uppe i min c-uppsats så har jag kommit på en sak. Att skriva uppsats är precis som att flytta.

Innan man flyttar måste man packa ner allt man vill ha med sig till nya bostaden = Innan man börjar med sin uppsats måste man samla ihop allt material man vill använda; böcker, artiklar, data etc.

När man ska bära in alla flyttkartonger från flyttbilen till nya bostaden tänker man "Shit vad mycket prylar! Hur fan ska jag organisera det här?" = När man samlat in sitt material och sitter med det framför sig tänker man "Jävlar...var fan ska jag börja nånstans?".

Man börjar med att organisera på det mest grundläggande sättet man kan komma på; ställer kartongen med köksprylar i köket, kartongen med kläder i garderoben, kartongen med böcker i vardagsrummet etc. = Man sätter upp rubriker. Skriver kanske "Metod" och plitar ner några stödord. Försöker få nån sorts överblick över uppsatsen.

Det är dags att packa upp kartongerna. De står på golvet och man vill bara bli av med dom så att man kan röra sig fritt. Man är inte så noga med att det ska bli snyggt och exaskt som man vill ha det. Så man slänger upp böckerna i bokhyllan lite slarvigt, ställer upp tallrikarna i köksskåpet och tänker "jag kan organisera det lite mer ordentligt sen, det viktiga är att jag får undan kartongerna" = Man skriver ner det huvudsakliga resultaten från en artikel, skriver i metoddelen hur man gick till väga, skriver ner nåt snabbt resultat. Man är inte så noga med formuleringar och ordval, tänker att "Jag finputsar det där sen, det viktiga är att jag får det nedskrivet".

Kartongerna är upplockade och man går runt i sitt nya hem och tänker "Se på fan, det kan nog blir bra det här! Fast den här byrån passade inte alls här, och köksbordet ska nog stå lite mer till vänster...". Och så har man den där obligatoriska kartongen med prylar man inte har en susning om vad man ska göra av. Ska jag ens spara det?  = Man läser igenom det man skrivit hittills. Märker att ett stycke borde hamna lite högre upp. Att det fattas nåt mellan femte och sjätte stycket. Sen har man ju ett par artiklar man inte använt sig av än.  Man får läsa igenom dem igen, är de ens nåt att ha?

Nu är det dags att ordna upp det här. Nu ställer man böckerna upp i bokhyllan istället för att låta dem ligga i travar. Man sätter upp tavlor. Försöker komma underfund med vilket av köksskåpen man egentligen vill ha som skafferi. = Dags att finputsa språket. Byta ut ord som överanvänds. Göra snygga formuleringar med akademiskt språk. Lägga till och ta bort. Få texten att flyta.

Efter en lång tids fixande börjar man känna att ens nya bostad också börjar se ut som ett hem. Man kanske tar en sväng med dammsugaren. Sticker iväg och slänger en massa IKEA-kartonger och annat skräp. Tar en dusch och lägger sig i sin nybäddade säng och tänker "Yes, I made it!" = Allt slit börjar likna en uppsats. Man korrekturläser, raderar onödiga ord. Ser att det fattas en punkt här och där som man lägger till. Sen tar man en dusch och lägger sig i sin nybäddade säng och tänker "Yes, I made it!".

Äntligen! Flytten är avklarad. Snart kommer mina vänner för att inspektera hur jag bor. Kanske köper man ne bukett tulpaner och ställer på köksbordet som pricken över i:et = Äntligen! Uppsatsen är färdig. Snart ska uppsatsen lämnas in. Man läser igenom den en sista gång. Allt finns där; allt från försättsblad till referenslista. Man trycker på print, och där är den: uppsatsen!



Fan vad nöjd jag blev med den här liknelsen då... Just nu befinner jag mig i stadiet som är ganska lätt att hamna i; kartongerna är inte riktigt uppackade ännu, men ändå håller man på och viker in kläderna i garderoben det allra finaste man kan . Kanske inte prio ett, men det måste ju göras nångång...

Åh vad härligt det skas bli att köpa tulpaner förresten!