Vilken daaag!

Jag bestämde mig imorse för att jag idag skulle köpa den där mobiltelefonen som jag under en tid sparat ihop pengar till. På Mediamarkt i Nacka var den slut, men det skulle finnas några kvar i Barkarby. Tog bussen till Slussen, tunnelbanan till centralen och pendeltåget till Jakobsberg. Där hade dom byggt om fullständigt och jag kände inte igen mig alls. Studerade en busskarta och hittade en buss som såg ut att gå förbi Barkarby handelsområde. Och det gjorde den, gick förbi alltså. När jag insåg att nej den här bussen kommer inte ta mig till nåt Mediamarkt så ropades det ut i högtalarna att nästa stopp är Akalla. Fuuuck!

I Akalla gick jag av och hittade ganska snabbt en buss som skulle ta mig till Barkarby station. Väl där var det en näst intill en omöjlighet att hitta en buss som skulle gå till handelsområdet, men en snäll busschaufför visade mig rätt buss. Den skulle avgå om 24 min. Väntaväntavänta. På Mediamarkt hittade jag äntligen min telefon, men vänta nu, den är typ 600 spänn dyrare än i Nacka! Jag blir skitsur och lyckas på nåt vänster få ner priset till det som Nacka erbjuder.

Happy happy skuttar jag ut ur butiken. Har tur och bussen tillbaka kommer precis när jag kommer till hållplatsen. Men bussen är proppfull och det står en väldig massa människor som ska åka med. Alla utom fyra får plats på bussen. Jag är en av dom. Bussen går två gånger i timmen. Bajs.

Går in på Plantagen och dricker kaffe medan jag väntar. När jag ska gå ut och ställa mig vid busshållsplatsen igen öppnar sig himlen och regnet vräker ner. What to do, jag vill inte missa ännu en buss. Bara att ställa sig under bar himmel (Paraply? Nej. Busskur? Nej). Bussen kommer, och jag åker tillbaka till Barkarby och ska ta pendeln hemåt igen. Den är försenad. 22 min. Väntaväntavänta. Tåget kommer, jag åker till centralen, tar tunnelbanan till Slussen. Min buss hemåt går om två minuter, perfeeekt! Mamma ringer och frågar om jag vill äta donkenmat med henne och jag säger jaaa jag är helt slut!

Sätter mig på bussen och kommer till kaffebacken, då ropar busschauffören ut att det skett en seriekrock innan Skurubron, så det här kommer nog ta ett tag... När jag suttit på bussen dubbelt så lång tid som jag brukar är jag äntligen framme. Något trött, men jag har i alla fall en sprillans Sony Ericsson Hazel med mig. Som jag längtat!