Nej jag orkar inte lägga energi på att komma på en rubrik...hej!

Jag internet-bantar. Går på internet-rehab. Skär ner på internetkonsumtionen helt enkelt.

De senaste dagarna har jag om inte gråtit så i alla fall blivit tårögd över hur vackert livet är och hur lyckligt lottad jag är. Det är sommar, Sverige och dess invånare visar sig från sin bästa sida, det är varmt i vattnet och solen skiner. Det är fantastiskt. Denna lyckokänsla har med få undantag ryckts ifrån mig varje gång jag gått in på internet. Mer specifikt, på bloggar och inte minst Facebook.

Jag är så trött på alla statusuppdateringar. På att hela tiden få veta vad alla andra gör hela tiden. Vilka de ska äta middag med, vad de ska äta till middag, att de är utomlands och har det bra, att de tränat si och så länge idag, att de solat i den och den parken hela dagen och bla bla bla. Jag vill inte veta! Varför känner människor att de måste dela med sig av den här typen av information? Varför har JAG känt att jag måste dela med mig av den typen av information? Detsamma gäller alla tusentals fotoalbum som läggs upp på Facebook. Varför måste alla semester/utgång/grillkvällsbilder osv. visas upp för alla? Samma sak gäller alla bloggar. Jag skulle bli galen av att vara en av "storbloggarna", där de nästan tvångsmässigt läggger ut bilder på vilka kläder de har på sig, vad de äter och vilka de träffar - dagligen!

Varför kan man inte bara leva sitt liv här och nu och njuta av det så som det är, varför måste allt delas på internet med en massa andra okända människor? Jag tycker att det är äckligt. Det som på riktigt fick mig att på riktigt vilja kaskadkräkas rakt ut var när en av mina Facebookvänner uppdaterade sin status från mobilen och skrev något i stil med att han/hon hade det väldigt bra just nu och verkligen njöt av tillvaron (vill inte hänga ut nån och skriver därför inte exakt vad statusraden handlade om). Varför varför varför kände den personen för att avbryta njutandet och knappa in på Facebook och berätta om njutandet? Istället för att bara njuta vidare? Sjukt, och fruktansvärt kräkframkallande.

Jag kan inte se det som något annat än skryt. Att man skriver sina statusar och gör sina Facebookalbum för att berätta vilket fantastiskt liv man har, och hur fantastiskt många vänner man har. Varför skulle man annars berätta för alla att "nu ska jag äta middag med x och y på restaurangen z" eller" idag har jag tränat 35 timmar i sträck" eller "har druckit rosé i Rålis hela dagen"?

En tanke slog mig häromdan, att jag kanske ska ta och radera alla mina Facebookbilder och aldrig lägga upp några nya. Kanske ta och rensa i vänlistan och bara ha kvar mina riktiga vänner som kanske faktiskt på riktigt är intresserade av vad jag gör om dagarna, Kanske sluta uppdatera min status. Varför inte radera min blogg helt och hållet?

Men nej, klart jag inte kan! Jag vill ju berätta för mina vänner var jag är på semester! Och efteråt vill jag förstås visa bilder! Och om jag är på bra humör så vill jag ju att mina vänner ska veta det. Så även om jag tränat tre dagar i rad och är skitstolt eller om jag köpt skitsnygga skor eller om jag bara legat på stranden och degat hela dagen.

Så gick mina tankar i någon minut, innan jag började skämmas. Jag hade helt glömt bort att man faktiskt kan träffa sina vänner och visa semesterbilder på riktigt. Att man kan ringa och berätta saker man vill berätta. Till och med skicka iväg ett sms.

Jag känner mig lite ambivalent. Jag vill både ha kvar mitt Facebook-konto och radera det. Jag vill skriva blogg men ändå inte. Jag vill uppdatera min status men vill inte vara en av skrytarna. En lösning vore kanske att rensa upp bland Facebookvännerna. Radera de där personerna som jag ändå inte har nån kontakt med och som jag inte skulle hälsa på om jag träffade dom på stan, och som inte skulle hälsa på mig. Men hur rensar man? Blir folk ledsna om man tar bort dom som vän? (Antagligen, men endast på grund av att de nu halkat ett steg på vägen mot "flest vänner på Facebook").

Hittills har jag raderat mina internetinställningar på mobilen, och raderat alla (utom en) "okända" bloggar från min favoritlista och läser numera bara mina vänners bloggar (no offence Isabella, men det är så skönt att slippa veta vad "Blondinbella" gör om dagarna!). Vad som händer med Facebook och bloggen återstår att se. Men jag börjar med en paus. Det är sommar, jag är hellre ute och har det härligt än sitter vid datorn och läser om andra som har det härligt!