Är det såhär när man är kär när man är liten

Åh vad kärlek är konstigt, och åh vad kärlek gör konstiga saker med människor.

Sara, som förut verkligen uppskattade att vara ensam, och som tyckte det var riktigt trevligt att vara ensam hemma en fredagkväll och bara bry sig om sig själv. Laga lite mat, pyssla med sitt, ha det lugnt och skönt. Samma Sara tycker fortfarande att det ska bli riktigt trevligt när hon ser i kalendern att Han är upptagen med annat ikväll. Men så går det ett par timmar in på den där ensamma trevliga kvällen och hon börjar kolla på klockan; när kommer Han hem? När slutade Han jobba nu igen? Två timmar kvar...hur sysselsätter man sig i två timmar? Måste skicka ett sms och säga att jag längtar efter Honom, men nej, inte kan man skicka såna sms varje kväll? Eller kan man?

Tänk att man kan tycka om någon så mycket, tänk att man kan ha så roligt ihop med någon. Tänk att det finns någon som man vill vara i närheten av hela tiden. Tänk att man kväll efter kväll blir alldeles pirrig när Han sätter nyckeln i låset och den där ensamma kvällen äntligen är över.