Kom Igång-projektet avslutat...(lååångt inlägg!)

Den 15 februari i år så påbörjade jag som ni vet ett Kom Igång-projekt hos Stockholms studenters IF, och jag lovade er att uppdatera er under hela våren här i bloggen hur det gick och hur det kändes. I fredags avslutades projektet, och idag var jag och gjorde det sista vågtestet.

Det känns både skönt och lite vemodigt att hela det här projektet är avslutat. Skönt, för att jag nu slipper gå på pass som jag egentligen inte är intresserad av och för att jag nu själv kan bestämma vilka dagar och tider jag ska träna. Också skönt att slippa det ständiga dåliga samvetet när man hur mycket man än vill inte har tid att gå på alla inbokade pass. Men som sagt, det är också väldigt vemodigt. Det har varit otroligt roligt, jag har fått massor av träningskompisar och det har varit skitkul att ingå i ett projekt med allt det stöd som det innebär.

Så hur gick det då? Är jag nöjd med projektet och vad jag åstadkommit? Jag tror såhär, när jag fick veta att jag kommit med i uttagsgruppen så hade jag väldigt höga förväntningar och hade nog på ett undermedvetet plan väntat mig att jag skulle komma ut som en ny människa (och med ny människa menar jag typ 14 kilo lättare och asvältränad). Men nu när jag gjort det sista vågtestet så visade det att mina siffror inte ändrats jättemycket. Visst jag har fått mer muskler (särskilt i benen) och jag har gått ner nåt kilo men någon dramatisk kroppsförändring har inte skett, och det känns faktiskt helt okej!

Projektet heter ju faktiskt "Kom Igång" och inte "Bli superfit", "Gå ner i vikt" eller "Beach 2010", och kommit igång har jag ju fakitskt gjort! Alltså har jag lyckats med projektet! Kroppsmässigt har det inte hänt särskilt mycket, men i mitt huvud har det skett drastiska förändringar! Jag kan ärligt säga att jag har fått en helt ny inställning till träning, motion och mat. Jag tycker att det är kul att röra på mig, jag har förstått hur bra jag mår av det och jag har förstått vikten av att träning måste vara rolig för att den ska bli av. Det känns som att jag innan den 15 februari gick runt och släpade på min kropp, som om den bara "hängde med" helt inaktiv. Nu känns det som att kroppen "vaknat" och att vi...ja, samarbetar. Att jag orkar och har energi.

En förändring som jag är lite extra stolt över är min nya inställning till mat. Jag tror att förut så åt jag bara för att bli mätt, jag trodde nog undermedvetet att det var poängen med att äta. Nu vet jag att mättnadsgrejen bara är en del av varför jag äter - det är ju naturligtvis också för att jag ska orka med resten av dagen. Visst, man blir mätt av att äta på Mcdonalds, men det ger ju inte särskilt mycket energi. Nu har jag lärt mig att tolka signalerna, jag har noterat att jag blir jättetrött om jag äter dåligt till lunch, att jag blir skitsugen på onyttiga grejer om jag inte äter frukost, att min energinivå höjs till skyarna när jag äter massor av grönsaker och att den där 10.30-frukten som jag blivit beroende av påverkar min hungernivå vid lunchtid enormt. Det här är ju sånt som inträffat förut också, men jag har bara inte tolkat det som något som har med min kost att göra. Nu för tiden tänker jag inte "Jag borde inte äta på McDonalds idag för det är så onyttigt" (=lätt att bortförklara, typ "men om jag tar en promenad efteråt så..."), numera tänker jag snarare "jag borde inte äta på McDonalds för jag kommer aaaldrig orka plugga hela eftermiddagen då" (= jag äter sällan dålig mat till lunch numera). Det känns som ett stort framsteg.

Så, vad händer nu då? Givetvis, så kommer jag att fortsätta träna. Som våra tränare sa i fredags, det är NU det hela börjar. I höst kommer jag förmodligen träna vidare på SSIF (bra att kunna göra det i anslutning till skolan + att flera av mina nya träningskompisar kommer finnas där), men jag tror inte att jag kommer göra det lika intensivt som nu i vår. Jag satsar på ett gruppträningspass i veckan skulle jag tro, och ett kanske ett gympass. Men framförallt så kommer jag vardagsmotionera mer, och det är väl den träningen jag tänkt satsa på i sommar. Typ cykla (älskade rosa cykel!) och så har jag en liten idé om att börja jogga i skogen...

Men hur som helst, jag är så otroligt glad att jag fick vara med i det här projektet och jag är helt otroligt nöjd över min egen insats! Jag är grym!