Det rosa plastkortet

Har jag berättat för er att jag påbörjat min väg mot det rosa plastkortet? Att jag börjat övningsköra alltså?

Jag har inte kört sådär fasligt många gånger än, men hittills tycker jag det är riktigt kul, om än något frustrerande. För varje gång jag kör så märker jag ju att jag kan mer och mer, att exempelvis det där med dragläget börjar fastna, och det är en riktig sporre! Men de där gångerna då man fattat hur det går till i teorin, men inte får till det i praktiken, det är då frustrationen och tårarna kommer. Det som tröstar i de situationerna är att det är ju ingen "en på miljonen-grej", typ ett OS-guld, jag tränar inför. Det är ju ett körkort som, ja typ ALLA mina vänner fixat och miljoner människor före oss. Då borde ju helt logiskt också jag klara det. It's all about time and practice...

Överhuvudtaget så känns det rätt bra att typ alla mina vänner har körkort. Som sagt så ger det mig en tro på mig själv, att jag kommer klara det bara jag övar tillräckligt, och dessutom känns det jäkligt bra att jag kan fråga er saker. Hur lång tid det tog att lära sig ditt och hur ni gjorde för att lära er datt.

Däremot, och det här är rätt löjligt det vet jag, så kan jag bli fruktansvärt irriterad (ja nästan arg faktiskt) bara jag tänker på hur det kan tänkas bli när jag väl har det där körkortet och sitter vid ratten och har mina vänner som passagerare. Jag ser framför mig hur ni har haft körkort lääänge och vet allting bäst och sitter och rättar mig, den lilla nybörjaren, när jag kör (ahh jag börjar typ koka bara av att skriva det!). Fy så hemskt det vore. Fast...det antar jag att alla förare tycker. Att alla backseat-drivers kan stoppa upp nåt i rumpan alltså.

(Jaas självklart ska man som passagerare säga till om föraren gör nåt helgalet som kan äventyra säkerheten, men det jag snackar om är typ "njaaaaa du borde nog ha satt igång blinkersen en fjärdedels sekund tidigare, tänk på det nästa gång gumman").

Måste bara berätta en rätt rolig grej innan jag avslutar. Förra lördagen när jag och pappa kom hem efter att ha övningskört så såg jag att övningskörningsskylten inte längre satt på bilen. Jag frågade pappa om han tagit ner den eller om den ramlat av. Han svarar att han inte tagit ner nån skylt så den måste ha ramlat av, och så åker han iväg igen för att se om han kan hitta den. I en rondell som vi nyligen åkt igenom hittar han skylten, hoppar ur bilen, plockar upp skylten och öppnar bakluckan för att slänga in den. Men...i bakluckan ligger redan våran skylt. Pappa hade visst plockat ner vår skylt, men helt glömt bort det. Nu har han alltså plockat upp någon annans skylt, som någon annan tappat i samma rondell som vi precis åkt igenom. Vad är oddsen?