onsdag 15 augusti 2012

Selma Lagerlöf

Jag skulle verkligen vilja hitta en bok att kalla för "min favoritbok" och jag skulle verkligen vilja hitta en författare att kalla "favoritförfattare". Men jag tycker att det är svårt det där. Att kalla en bok för favoritbok känns så stort. Oftast läser åtminstone jag en bok endast en gång, och att sen kalla den för favorit känns lite förhastat. Kanske handlar det om att man mådde bra i övrigt när man läste boken, och därför har positiva associationer?

Favoritförfattare är nästan ännu svårare. För att kunna kalla en författare för favoritförfattare måste man ju ha läst flera böcker av författaren i fråga,. Det räcker ju såklart inte med en. Knappt två heller. Och måste det inte också finnas nånting hos författaren som man kan peka på, som gör att man gillar hen så mycket? Något unikt.

När jag och Amanda hade en bokklubb på tu man hand för nåt år sen så läste vi Selma Lagerlöfs "Kejsarn av Portugallien". Ibland när jag går runt och filosoferar och i tanken intervjuar mig själv (pinsamt avslöjande!) så är den en sån bok som jag brukar tänka på som en "favoritbok". Även om det är ett tag sen vi läste den så brukar jag ändå tänka på den då och då. Särskilt på sista meningen i första kapitlet; 
"För den, som inte känner av sitt hjärta varken i sorg eller i glädje, den kan säkert inte räknas som en riktig människa"
 Jag tyckte väldigt mycket om den boken och den har verkligen stannat kvar i mig. Det kanske är det som definierar en favoritbok?

När jag och Anders var i Sunne i början av sommaren så besökte vi Selma Lagerlöfs hem "Mårbacka", och där köpte jag första delen i Selmas självbiografi som heter just "Mårbacka". Jag började läsa den häromdan, och oj vad jag vaggas in i Selmas sätt att skriva. Det är svårt att beskriva hur någon skriver, men av Selma Lagerlöf vill jag bara läsa mer och mer och mer. Jag skulle kunna tänka mig att lusläsa bruksanvisnigar för krångliga elektriska maskiner om det var Selma Lagerlöf som skrivit dem. Så känns det. Tänk om jag är en favoritförfattare på spåren?

Utanför Mårbacka
Vi besökte också Selmas familjegrav på Östra Ämterviks kyrkogård.

Fina böcker med fula omslag.

1 kommentar:

  1. Jag tycker att det är intressant det här med favoriter för det ska lixom väljas EN favorit bok bland flera miljarder. De är ju inte ens jämförbara med varandra. Det jag tänker är ju att det finns ju väldigt många olika genrer. En deckare är väl egentligen bara jämförbar med en deckare? Så man borde ju istället fråga vilken är din favorit-deckare/roman/skräck/chicklit/etc. Och ha en favorit inom varje gengre (då förutsätter jag alltså att man gillar alla gengrer).

    Min favoritbok är expedition L, den har jag läst säkert 20 gånger, men jag har också favoritböcker som jag bara läst en gång. Som jag lixom väntar på rätt tillfälle att läsa om.

    Jag vet inte riktigt vad man skulle peka på för något för att det ska räknas som en favoritförfattare. Men jag älskar Erlende Loe, jag tycker han är fantastisk på att vara tragikomisk och hans sätt att leka med språket. Men jag gillar också Jo Nesbö som skriver deckare och som alltid lurar mig att tro att någon är mördare fram till sista sidan då allt vänds och man inser hur fel man har tänkt.
    Båda norrmän, men jag vet inte om man kan säga att jag gillar norska författare för det...

    SvaraRadera