För några veckor sen när jag och Amanda stod och väntade på bussen hörde jag ett samtal mellan två kvinnor, uppskattningsvis 35-45 år gamla. Av samtalet förstod jag att den ena av dem hade silikonbröst, och den andra kvinnan (utan silikonbröst) sa något i stil med "ja det börjar bli dags för mig att skaffa såna jag med, jag tjatar och tjatar på Lasse för nu börjar de hänga alldeles för mycket".
Häromdan läste jag ett uttalande av en plastikkirurg. Han berättade att hans patienter nu för tiden sällan vill göra sina bröst större, det är snarare formen på brösten de vill ändra.
Jag vet inte hur ni känner. Men den här utvecklingen gör mig verkligen illa till mods, och jag känner att det här är så mycker mer otäckt än den trenden som rådde för några år sen, då tjejer opererade sina bröst enorma.
Nu, när det börjar bli allt vanligare med bröstoperationer, och då tjejer inte längre gör jättebomber, brukar man höra saker som "jag gjorde det för min egen skull, jag trivdes inte med mina bröst så som de såg ut", "mina bröst förändrades så efter amningen" osv. Innan jag fortsätter argumentationen, ponera att en person brutit näsan vilket gjort att den är permanent sned. Den här personen blir ledsen varje gång hon ser sig i spegeln och bestämmer sig för att göra en plastikoperation så att näsan blir rak igen. Givetvis vore det i den bästa av världar bäst om den här personen försonades med sin sneda näsa och kände sig lycklig och glad över att faktiskt vara rätt så unik. Men jag kan ändå förstå att den här personen mår dåligt över sitt utseende. Det är ju säkerligen inte särskilt kul att bli "hon med näsan".
Ungefär samma argument till varför man väljer plastikkirurgi brukar användas av folk som "fixar brösten". Att de själva inte trivs med sina bröst, att de mår dåligt när de ser sig själva nakna i spegeln. Men stopp och belägg. De här tjejerna har inte varit med om någon olyckshändelse som gjort att deras bröst blivit som de blivit, de har inte drabbats av någon sjukdom som gjort att brösten börjat hänga eller antagit ojämn form. De har bara levt ett vanligt liv, precis som vem som helst. De har gått igenom puberteten, de har åldrats och kanske har de fått barn och kanske ammat. Anledningen till att deras bröst ser ut som de gör är alltså...naturlig.
Är det inte då väldigt märkligt att kvinnor kan känna att de mår dåligt över hur deras bröst naturligt ser ut? Att man kan gå runt och känna sig ful för att man inte har något som man inte ens är genetiskt predisponerad att ha? Det är ju lika ologiskt som att jag skulle gå runt och känna mig misslyckad och ful för att jag inte har sju fingrar på varje hand.
Jag har varit en del i omklädningsrum den senaste tiden, då jag börjat motionssimma i simhallen. Jag har med andra ord sett en hel del bröst den senaste tiden. När jag var i simhallen senast började jag fundera på det här, och konstaterade att jag dittills inte sett några såna här "idealbröst" i det omklädningsrummet. Om man hårddrar det lite, vore det inte helt absurt om vi alla i det där omklädningsrummet gick runt och kände oss fula för att vi alla saknar något som ingen av oss har?
Men de här tjejerna som mår dåligt över sina bröst är ju ledsna och känner sig fula och missnöjda. Det tvivlar jag inte en sekund på, jag är övertygad om att deras känslor är högst verkliga. För nånstans ifrån kommer ju den här känslan av att brösten "ska" se ut som de gör på en Barbiedocka. Fasta, runda, jämna och yppiga. Frågan är om det inte är en ond cirkel, ju fler som strävar efter detta ideal, ju starkare fäster sig idealet. Ja, och nu vet jag att argumentet brukar ploppa upp om att "det är ju min kropp, jag gör vad jag vill med min kropp". Ja, och så får man väl tänka om man vill, och det är väl ett ganska vanligt tankesätt i individualistiska kulturer. Men personligen så tycker jag att man har ett större ansvar än så. Om inte ett samhällsansvar, så i alla fall ett ansvar gentemot sina barn, sina yngre släktingar, vänner och deras barn. Ett av de värsta uttalanden jag hört av någon som rättfärdigat sin bröstoperation är att "det syns inte ens att de är opererade, vet man inte om det så ser man det inte". Som om det vore nåt positivt! Befäster vi inte detta onaturliga ideal ännu mer, om vi får vår omgivning (och framförallt våra barn!) att tro att ett opererat bröst är ett naturligt bröst?
Jag har personlig (?) erfarenhet av bröstoperationer då min mamma gjort en bröstförminskning, hon fick problem med ryggen efter graviditet och för många kilon och när hon gick när ville inte brösten följa med.
SvaraRaderaMen jag håller med dig och fuskar inte alla lite med brösten, med hjälp av Bh:ar av alla de slag och brösttejp osv. Detta är inte alls samma sak för så fort du tar av dig bhn så blir ju brösten naturliga. Och kanske är det här problemet ligger för min del. Självklart vill jag se snygg ut för mina vänner och för främlingar men för min pojkvän/man vill jag kunna vara mig själv. De som gör bröstoperationer säger alltid att det är för deras egen skull, men hur hemskt är det att inte kunna vara sig själv inför sig själv?
Jag tycker att det är viktigt att barn får se vuxna, både män och kvinnor, nakna så att de får se att alla kroppar är olika. Bröst och snoppar hänger och dinglar lite som de vill själva. Det är bara så man kan skapa en acceptans för naturliga bröst. Och inte bara för brösten utan för kroppen med allt vad den innebär. Alla är olika och alla är vackra.
Och jag skulle vilja tillägga att vi måste ta bort delar av det sexuella i brösten. Brösten är görsnyggt och känsliga och allt det där, men deras primära uppgift är att ge mat till våra små barn.
SvaraRaderaNja, jag är nog snarare av den åsikten att i allmänhet är män per default programmerade att hitta kvinnor som är bra på att föda (i dubbel bemärkelse) många friska barn. Bröst signalerar fruktsamhet, och fruktsamhet attraherar män.
RaderaDärför menar jag att för att en avsexualisering av brösten ska kunna ske, måste män kontinuerligt avtrubbas till att tycka att det inte är något speciellt sexigt med tuttar. Jag tror inte att kvinnor i Sverige är beredda att blotta brösten i den utsträckningen som krävs innan en sådan avtrubbning hos männen skett. Så detta är nog svårare än man kanske kan tro.
Anders jag förstår vad du menar, det jag menade är väl kanske hela porr och film-industrin kanske kan tona ner detta med bröst istället, men då skulle väl kanske fokus bara sättas på någon annan kroppsdel? (många kanske i den här meningen).
SvaraRaderaMen sedan har vi väl ett ansvar som kvinnor också, att vara stolt över våra "operfekta" men funktionella kroppar?! Och blotta oss riktigt mycket då tillfälle ges, tex i duschen på gym eller liknande, och vara stolta över vad vi har.
Okej, jag förstår vad du menar - man förknippar stora bröst med sex och det är onaturligt att ha fixat något med sitt utseende. Men tänk också på dem, som tex jag, som inte har några bröst. Jovisst, de finns där, men när men går till klädaffär efter klädaffär och letar BH, men till och med de minsta storlekarna är för stora - visst blir man lite nedslagen. Man känner sig inte alltid fin. Du kan klaga på folk som förstorar sina bröst, men kan det vara för att du SJÄLV har bröst? Liksom något som FYLLER ut tröjan? DU känner inget behov av att förstora - varför i hela friden skulle någon ANNAN vilja göra det då?
SvaraRaderaJag kan fortsätta leta efter de allra allra minsta BH-storlekarna, de allra minsta klädstorlekarna (för att jag inte har något som fyller ut), men jag kommer aldrig sluta titta på andra kvinnors kurviga kroppar och önska att jag hade haft turen att få bröst. Jag hade aldrig opererat mig till DD, men iallafall stora B, liksom. Hur bimbo är det? Inte så mycket va?