Jag måste erkänna en sak. Sen påskhelgen och fram till den här veckan så har min träningsmotivation verkligen varit riktigt låg och jag har skippat flera pass. Det har inte varit roligt alls att träna och att gå på pass har bara varit jobbigt. Jag har till och med tänkt tanken att jaja, jag slutför väl det här projektet, men sen blir det nog ingen mer träning för mig. Det är inte min grej det här. Det gör ju ingen skillnad ändå. Man kanske kan ta en promenad då och då, men att träna ordentligt och regelbundet...nä...
Men så nångång förra helgen började jag tänka till lite, och vad som fick min lilla motivationslampa att tändas igen (vad fan är en motivationslampa?!) var tanken på hur extremt besviken jag skulle bli när det här projektet är slut och det är dags för avslutning då vi ska testas, vägas och mätas och det visar sig att det för min del inte hänt ett skit. Mitt självförtroende skulle gå i botten och jag skulle bli så otroligt ledsen. Så nu när jag har fått möjligheten att se till att någonting förändras, då jäklar ska jag ta den chansen också!
Så jag satte mig med min almanacka och planerade in vad jag skulle träna den här veckan, och så bestämde jag mig för att gå på alla dessa pass, endast av extrema anledningar skulle jag få skippa dom.
Nu är det torsdag, och hittills har jag tränat fem pass den här veckan och jag har känt mig riktigt taggad och tyckt att det varit riktigt roligt, och herregud vad stolt jag är!
Måndag: Bodyjam (1h)
Tisdag: Coreboard (1h) och stavgång i skogen (1h, med instruktör, mycket jobbigare än jag trodde)
Onsdag: RPM-spinning (ca 45 min)
Torsdag: Gym (30 min...crosstrainer, heter det så? 30 min rask promenad på löpband)
Imorrn är det dags för veckans sjätte och sista pass (Bodyjam igen) innan jag tar en välförtjänt vilohelg!
det finns inga spikraka kurvor uppåt, bara att kämpa.
SvaraRadera